En ekonomisk aktör som säljer produkter som de märkt om under sitt egna varumärke eller ”private label” tar upp en stor del av ansvaret för produktöverensstämmelse (vi är benägna att säga allt ansvar), vilket ofta missförstås. Faktum är att varje aktör som placerar sitt eget varumärke (endast) på en produkt anses vara tillverkare i alla avseenden. Aktören har då alla skyldigheter för en tillverkare, vilket inkluderar att ha rätt teknisk dokumentation och underteckna rätt deklarationer.
I dessa fall spelar det ingen roll om produkten under sitt ursprungliga varumärke var i fullständig överensstämmelse om den nya aktören inte har dokumentationen för sin ”nya” produkt. Detta går vanligtvis hand i hand med den tidigare missuppfattningen att två privata märkesvaror, låt oss kalla dem Aktör A och Aktör B, köper samma produkt från en tillverkare i ett tredjeland (dvs utanför EU/EES-marknaden).
Kanske vidtar Aktör A alla nödvändiga åtgärder för att bevisa överensstämmelse, men Aktör B har sett att Aktör A har angett att deras produkter överensstämmer med kraven och förlitar sig på det för att bevisa deras överensstämmelse. Aktör B kommer då inte att uppfylla kraven.
Eller så tror Aktör A att de faktiskt inte anses vara tillverkare och därför inte har någon teknisk dokumentation, men produkten är ändå CE-märkt. Aktör B har sett att produkten finns på marknaden och förutsätter att CE-märkningen är korrekt anbringad. Aktör B beställer sedan sin produktbatch, förutsatt att dess överensstämmelse kan bevisas. När de upprättar den tekniska dokumentationen finner de ändå att produkten inte uppfyller kraven i design och måste kasseras.
Det är därför viktigt för företag som säljer produkter under eget varumärke att förstå sin rättsliga skyldighet. Och dessutom är det otroligt viktigt att den tekniska dokumentationen och testningen görs innan man beställer något större än en prototyp .
