Märkningskrav på förpackningar i Italien

EU:s direktiv för förpackningar och förpackningsavfall 94/62/EC ligger till grunden för producentansvar för förpackningar inom EU. Men som med många producentansvars direktiv (som för batterier och elektroniskt avfall) så delegeras majoriteten av detaljerna till varje enskilt medlemsland. 

Många medlemsland har i dagsläget inga krav angående om vad som måste stå på förpackningen själv. Sverige har till exempel inga generella krav på information på förpackningar, dock finns mer specifika krav som t.ex. Pant-märken på flaskor.

Italien blir ett av de länderna som från och med 1 januari 2023 kräver att alla förpackningar förses med viss information. Detta gäller för alla förpackningar oberoende av vem den levereras till och hur stor den är.

Italiens krav

Då den italienska lagen endast publiceras på italienska (vilket vi inte kan) så har vi huvudsakligen samlat informationen från det den italienska non-profit organisationen för förpackningar CONAI, som har publicerat en guide på engelska. Lagen (och guiden) kan förenklas som att den innehåller 2 krav och sedan ett antal förslag.

1. Identifiera förpackningens material

Alla förpackningar ska vara märkta med en identifikation av dess material. Identifieringen ska göras med förkortning och nummer av materialet som det definieras i 97/129/EC. De är vad som ofta på förpackningar identifieras inom en triangel av pilar. Pilarna har ingen betydelse inom EU men har blivit en industristandard (potentiellt kommer det från lagar från utanför EU).

Denna identifiering ska ska göras för varje material som kan separeras för hand. Om det är möjligt ska varje material identifieras på sig själv, men då det inte är möjligt så kan alla material identifieras på den huvudsakliga delen av förpackningen.

När en förpackning består av flera material som inte går att separera för hand så anses det vara ett kompositmaterial och ska identifieras som så. Om det sekundära materialet består av mindre än 5% av totala viken, så anses det bara vara gjort av det primära materialet. Som exempel, om en kartongförpackning har en liten vikt av häftstift eller plast, så anses det vara bara kartong.
Kapitel 2c i guiden innehåller gott om exempel på olika typer av förpackningar och hur deras material identifieras.

2. Instruktioner för sortering

Det andra kravet är att ge upplysningar till konsumenter om hur de ska sortera förpackningsmaterialet. Detta krav gäller endast för konsumenter, vilket betyder att man kan skippa det om förpackningen endast skickas mellan företag.

Guiden ger två förslag om hur instruktionen borde formas. Den första är att man specificerar vad den ska sorteras som, vilket kan vara fördelaktigt om det bara är ett material. Den andra är att man bara påpekar att den måste sorteras och att kommunens regler ska följas, vilket kan vara fördelaktigt när det är flera material eller kompositmaterial (se bild ovan).

Guiden nämner inte att texten måste vara på italienska. Min tolkning är att det måste vara på italienska och att de glömde att påpeka det i den engelska översättningen av guiden.

Annan information i guiden

De två punkterna ovan är vad de flesta aktörer borde se som kraven på förpackningar. Om allt man använder är kartong/papper och plast, vilket de flesta produktförpackningar är, så behöver det inte vara mer komplicerat än så. Men guiden innehåller mycket information, exempel och svar på vanliga frågor (FAQ) som kan vara bra att ta en titt igenom om ens förpackning är mindre typisk.

Glöm inte bort producentansvar!

Producentansvar för avfallet som skapas genom försäljning av produkter glöms ofta bort av både tillverkare och försäljare. Men dessa är lagkrav på samma sätt som CE-märkning. Vi inkluderar därför alltid information om våra kunders producentansvar när vi arbetar med dem.

Kontakta oss så kan vi kan hjälpa er att identifiera, förstå och uppfylla era skyldigheter!